Varför följs inte dublinförordningen

Förordning av Dublin III [redigera wikitext] I December 3, Kommissionen lade fram ett förslag om omarbetning i Dublinförordningen. Syftet var att i stor utsträckning bevara den tidigare förordningen, men att ändra vissa delar för att förbättra systemets effektivitet och stärka asylsökandes rättssäkerhet. Efter flera års förhandlingar antogs den nya förordningen, som också kallas Dublin III-reglerna, av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd den 26 juni, dekretet publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 29 juni och trädde dock i kraft den 19 juli, dock dock den 1 januari, Den 1 januari, då den också ersatte Dublin II-reglerna.

Reglering av Dublin IV [redigera wikit text] på grund av migrationskrisen i Europa, det europeiska asylsystemet har utsatts för ett stort antal asylsökande. Dublinförordningen innebar att vissa medlemsstater var särskilt sårbara, inte minst Grekland, eftersom de flesta asylsökande reste till unionen från Turkiet eller över Medelhavet. Följaktligen ifrågasattes ledande politiker i hela Europa i Dublinförordningen, däribland Tysklands förbundskansler Angela Merkel, dåvarande Italiens utrikesminister Paolo Gententoni och sedan Österrikes utrikesminister Sebastian Kurz.

Förslaget innefattade en ny omplaceringsmekanism som skulle kunna aktiveras i krissituationer och därmed underlätta för medlemsstaterna med många asylsökande. Den 4 maj föreslog kommissionen en ny översyn av Dublinförordningen. Efter flera års förhandlingar har förslagen fortfarande inte accepterats, och därför beslutade kommissionen att dra tillbaka dem i April. Den stora skillnaden i årets förslag är att Dublinförordningen föreslås avskaffas och ersättas med en ny förordning som innebär ett helt nytt system för fördelning av asylsökande.

Den nuvarande Dublinförordningen antogs i artikeln vid tillämpningen av punkt 1 bör Europaparlamentet och rådet i enlighet med det vanliga lagstiftningsförfarandet fastställa åtgärderna för det gemensamma europeiska asylsystemet, som omfattar den ansvariga medlemsstaten, i stället bestämmas av antalet kriterier som finns i förordningen. Ikea dubbelsäng med lådor innehåller förordningen ett antal bestämmelser som syftar till att säkerställa att en asylsökandes grundläggande rättigheter alltid respekteras i enlighet med lagen om grundläggande rättigheter.

Kriterier för att bestämma den ansvariga medlemsstaten [redigera redigera Wikitext] Dublinförordningen anger kriterier för att avgöra vilken varför följs inte dublinförordningen som ska ansvara för att pröva en asylansökan. Asylsökande med familjemedlemmar i en annan medlemsstat [redigera Vikitext] enligt Dublinförordningen, asylsökande måste först tillåtas med alla familjemedlemmar som redan befinner sig i någon av medlemsstaterna.

De första kriterierna i Dublinförordningen återspeglar endast detta: 1. Asylansökan ska kontrolleras av den medlemsstat där familjemedlemmarna redan har beviljats asyl. Om en familjemedlem som söker asyl redan har beviljats asyl i en medlemsstat, är den medlemsstaten ansvarig för att kontrollera asylansökan om de berörda personerna har begärt det. En asylansökan ska prövas av en medlemsstat där familjemedlemmar redan har ansökt om asyl.

Om en familjemedlem som söker asyl är bosatt i en medlemsstat och har lämnat in en asylansökan i den medlemsstaten, som ännu inte omfattas av det första beslutet, är den medlemsstaten ansvarig för att kontrollera asylansökan om de personer som är intresserade skriftligen har uttryckt begäran om detta. Enligt förordningen bör en familjemedlem till en asylsökande förstås som en av följande personer som är en make som söker asyl eller en ogift partner till gifta par i deras nationella lagstiftning om tredjelandsmedborgare.

Underåriga barn till sådana par eller asylsökande, under förutsättning att de inte är gifta och om de är födda inom eller utom äktenskapet eller adopterade i enlighet med nationell lagstiftning. Om den asylsökande är minderårig och ogift, far, mor eller annan vuxen som enligt lag eller praxis ansvarar för den asylsökande i den medlemsstat där den vuxne befinner sig. Om personen som har beviljats asyl är underårig och ogift, är fadern, modern eller annan vuxen ansvarig för honom, antingen enligt lag eller praxis i den medlemsstat där personen som har beviljats asyl är belägen.

Den första huvudartikeln i landet: Den första asylland på den asylsökande inte har några familjemedlemmar i någon av medlemsstaterna enligt de två första kriterierna, som en grundläggande princip i den medlemsstat där den asylsökande har ett giltigt uppehållstillstånd eller visum eller den medlemsstat där den sökande asylsökande gick lagligt eller olagligt till unionens ansökningstest först.Detta är också känt som principen om det första asyllandet och återspeglas i de återstående kriterierna i Dublinförordningen.

Asylansökan ska av medlemsstaten betraktas som utfärdande varför följs inte dublinförordningen uppehållstillstånd eller visering. Om den asylsökande har ett giltigt uppehållstillstånd eller en giltig visering är det den medlemsstat som utfärdat uppehållstillståndet eller viseringen som ansvarar för kontrollen av asylansökan. Asylansökan måste granskas av den medlemsstat där den första Dubrinstats-gränsen godkändes olagligt.

Om det har konstaterats att en asylsökande har passerat gränsen till en medlemsstat Landvagen, Sevagen eller luftvägarna från ett tredjeland utan tillstånd under de senaste tolv månaderna, är den medlemsstat där inresan inleddes ansvarig för prövningen av asylansökan. Om detta kriterium inte uppfylls av någon medlemsstat måste asylansökan i stället verifieras i en medlemsstat där den asylsökande kan identifieras i minst 5 månader.

Om den asylsökande har varit bosatt i minst fem månader i flera medlemsstater, den medlemsstat där den asylsökande hade rätt att kontrollera asylansökan. Vad är Dublinförordningen? En asylsökande kan bara pröva sin ansökan i ett EU-land. Dublinförordningen reglerar vilket land som är ansvarigt för att pröva en persons asylansökan. Dublinförordningen i Dublinförordningen reglerar vilket land som är ansvarigt för att undersöka användningen av mänsklig asyl.

Dublinförordningen gäller för Europeiska unionen, liksom på Island, Norge, Liechtenstein och schweiz, liksom alla andra EU - regler-det är direkt obligatoriskt för medlemsstaterna. Grundprincipen i Dublinförordningen är att en asylsökande som kommer till EU har rätt att kontrollera sin ansökan, men bara i ett land. En asylsökande kan således inte pröva sin ansökan i ett EU-land, avslås i det landet och sedan försöka igen i varför följs inte dublinförordningen annan medlemsstat.

Vilket land är ansvarigt? När en asylansökan lämnas in görs en utredning för att ta reda på vilket land som är ansvarigt för asylprovet. Ansvaret bestäms i enlighet med en specifik ordning: 1. För det första om den asylsökande har en asylsökande familj eller har fått skydd i något EU-land. Utgångspunkten är att familjesamhället ska respekteras.

Om det enligt första stycket inte finns någon stat som är ansvarig, prövas om den asylsökande har beviljats uppehållstillstånd i eller visum till något EU-land. Detta ansvar gäller även för en viss period efter utgången av visum eller uppehållstillstånd.